EU förenklar hållbarhetsregelverket men förväntningarna på styrelserna ökar
Den 16 december 2025 röstade Europaparlamentet igenom det så kallade Omnibus I-paketet. Beslutet innebär omfattande förenklingar i EU:s hållbarhetsregelverk och en kraftigt reducerad krets av företag som formellt omfattas av CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive).
Detta är ett politiskt vägval bort från omfattande detaljreglering men inte bort från hållbarhet som affärskritisk fråga. Tvärtom innebär Omnibus ett tydligt skifte, mindre regelstyrning, större ansvar för styrelser och ägare.
Kort om vad som förändras
CSRD: Kraftigt höjda tröskelvärden, framöver omfattas endast EU-företag med fler än 1 000 anställda och nettoomsättning över 450 miljoner euro, företag utanför EU med motsvarande omsättning inom EU samt deras större dotterbolag och filialer. Detta innebär att ett mycket stort antal företag som tidigare förberett sig för CSRD-rapportering inte längre omfattas av formella krav.
CSDDD: Due diligence för de allra största, krav på tillbörlig aktsamhet gäller endast företag med fler än 5 000 anställda och omsättning över 1,5 miljarder euro. Förändringarna tillämpas från och med juli 2029, samtidigt som kravet på att ta fram klimatrelaterade transitionplaner tas bort.
Våg 1, 2 och 3: Viktigt förtydligande: Det är viktigt att tydligt skilja mellan vilka företag som redan rapporterar enligt CSRD och hur de påverkas framåt. Våg 1-företag rapporterar redan enligt CSRD, med första rapportering för räkenskapsåret 2024. Dessa företag fortsätter att omfattas av CSRD, men påverkas ändå i hög grad av Omnibus. Den viktigaste förändringen är att rapporteringskraven enligt ESRS förenklas kraftigt, där EU har aviserat en tydlig ambition att reducera antalet obligatoriska datapunkter med omkring 70 procent. För våg 1-företag innebär Omnibus därför inte ett minskat ansvar, utan en betydligt mer proportionerlig och fokuserad rapportering.
Parallellt har EU beslutat om det så kallade ”stop the clock”, vilket skjuter upp CSRD-kraven för våg 2- och våg 3-företag med två år. Sverige har anpassat sin lagstiftning i linje med detta, med ikraftträdande den 31 december 2025. Konkret innebär detta att våg 2-företag som annars skulle ha rapporterat enligt CSRD 2026 (för räkenskapsåret 2025) inte längre behöver göra det.
Vad betyder detta för styrelser och ägare?
Det avgörande är inte vilka som formellt omfattas av lagkrav utan hur hållbarhetsfrågorna nu ska hanteras i bolagsstyrningen. Den europeiska styrelserörelsen, genom ecoDa, European Confederation of Directors’ Associations, är tydlig i sin tolkning: Omnibus innebär ett ökat behov av styrelseägarskap, inte ett minskat ansvar.
Några centrala slutsatser för styrelsearbetet:
- Hållbarhet är inte längre primärt en compliancefråga, utan en strategisk fråga om affärsmodellens robusthet, resursåtkomst, leverantörsberoenden och långsiktig konkurrenskraft.
- Dubbel väsentlighet lever vidare som analysverktyg, även när rapporteringskraven minskar. Rätt använd ger den styrelsen fördjupad insikt i risker, möjligheter och värdekedjor.
- Kapitalmarknaden pausar inte. Banker, investerare och försäkringsbolag kommer fortsatt att efterfråga hållbarhetsdata oavsett lagkrav.
- Styrelsens ansvar skärps. Mindre detaljstyrning från lagstiftaren innebär större krav på omdöme, prioritering och strategiskt ledarskap.
- Våg 2 och 3 påverkas genom uppskjutna eller borttagna rapporteringskrav
- Våg 1 påverkas genom kraftigt förenklade ESRS-krav
- Alla styrelser påverkas genom ökade förväntningar på strategisk analys och ansvarstagande
Alla företag påverkas men på olika sätt. Omnibus I ska därför inte förstås som en uppdelning mellan ”de som slipper” och ”de som måste”.
Gunilla Öhman, Styrelseakademiens ordförande kommenterar: ”Det har funnits många olika uppfattningar och en dragkamp mellan Europaparlamentet och kommissionen. Därför är det både glädjande och viktigt för svenska företag och styrelseledamöter att vi nu får tydligare spelregler. Regelverket blir mer proportionerligt och lättare att följa – samtidigt som styrelsens ansvar för långsiktigt värdeskapande och hållbarhet ligger fast.”
Omnibus är ett ansvarsskifte
Omnibus I är inte ett steg bort från hållbarhet. Det är en omkalibrering, från omfattande rapportering till väsentlighet, proportionalitet och styrelsens aktiva ägarskap. Styrelser som tolkar Omnibus som en signal att göra mindre har missförstått både regelverket och sin roll. Styrelser som använder det ökade handlingsutrymmet till att stärka affären, minska risker och skapa långsiktigt värde, de ligger rätt i tiden.
Text: Suzanne Sandler
